Änglamakerskan

Då har jag läst den åttonde boken av Camilla Läckberg som utspelar sig i Fjällbacka. Den här boken handlar om ett par, Mårten och Ebba, som flyttar till ett hus ute på ön Valö, där Ebba bodde som mycket liten. Men det är även huset där hela hennes familj försvann under mystiska omständigheter mitt under påskmiddagen. Men paret har knappt hunnit flyttat in i huset innan det börjar hända konstiga och otäcka saker.
Boken är skriven med en parallell historia där man får en historia från långt tillbaka i tiden om vad som hänt på Valö som sträcker sig framåt i tiden och knyter ihop de båda berättelserna på slutet.

Vad tycker jag om boken? Jovisst själva historien är bra om Valö och personerna där men där tar det liksom slut för mig. Poliserna i det lilla samhället med Patrik i spetsen är som dom är och det är väl lite av Fjällbackaböckerna att de är sina personligheter. Men jag retar mig så fullkomligt på hans fru Erika som beter sig så märkligt och som hela tiden lägger sig i polisarbetet på ett sätt som jag inte tror att någon skulle göra på riktigt och polismaken Patrik som hela tiden låter sin fru ta del av polisarbetet på ett sätt som inte har så mycket med verkligen att göra. Men det är kanske det som andra gillar med hennes böcker vad vet jag? För mig blir det här sista boken i serien, det måste vara lite mera på riktigt för att jag ska gilla att läsa.

Boken för i alla fall en liten 2:a av 5 möjliga, för själva Valöhistorien.